Jag avskyr bortskämda ungar
- Jag avskyr bortskämda ungar, hör jag tanten framför mig viska för sig själv i matkön på ICA samtidigt som hon sneglar på en barnfamilj i kön bredvid vars barn gapar och skriker.

En av dem jag vill jag vill jag vill och den andra springer iväg hela tiden. Men vad är en borskämd unge? Och är det barnet som är - eller föds till så kallad bortskämd eller är det vi föräldrar som bär ansvaret? Jag skulle nog spontant vilja säga ja på det sistnämnda, barnen föds inte till något, de ser och lär och växer upp på ett sätt som sedan bildar en del av deras personligthet (även om vi såklart föds unika och på våra speciella sätt). Det är vi vuxna som formar våra barn.



Jag har självklart självt stött på- och tänkt tanken, att ett barn beter sig på ett bortskämt sätt men egentligen handlar det om uppfostran och vad barnet har lärt sig av sina föräldrar - eller andra i dess närhet. Bortskämd har fått en negativ stämpel om det handlar om att få materiella saker, men om man istället säger att ett barn är bortskämd på kärlek - som man givetvis inte kan få för mycket av - så låter det helt plötsligt mycket bättre.

Ett barn som beter sig illa, gapar och skriker när de inte får sin vilja igenom har inte lärt sig hur man ska bete sig. Sen finns det där med vad som är "normalt", allt är ju relativt, men jag kan bara gå till mig själv. Mina barn vet hur de ska tala inför andra, sen kan det säkert komma en och en annan groda, men det har aldrigt hjälpt att skrika i affären, att slåss eller vad det än må vara - för det är inte på det sättet man får sin vilja igenom. Allt handlar om att vara konsekvent men framförallt om hur vi själva tilltalar andra, om hur vi själva - som vuxna - beter oss inför våra barn. Hör de oss ständigt svära, klaga på andra människor, önska oss mer saker och aldrig vara nöjda, så blir de självklart på samma sätt de också. De formas av dig som förälder!



8åringen frågade mig förut - vad tänker bebisar? Jag förklarade att de än så länge inte tänker (på samma sätt som oss) eller att de med ord är hungriga, ledsna och så vidare utan det är känslor. Men de kommer lära sig att sätta ord på hur de känner och tycker utefter hur vi att lär dem. - Milton vet inte att en spindel är läskig så länge vi inte skriker varje gång vi ser en.

Det finns alltså inga bortskämda barn, det finns föräldrar som ger vika, inte är konsekventa och tillåter sina barn att bete sig på fel sätt. Lär dina barn vad som är rätt och fel från grunden, sen är det ju självklart så att det kan finnas anledningar till "avvikande" beteénden med generellt handlar mycket om hur vi själva är! Du som förälder formar ditt/dina barn, de blir inte som du säger de blir som du är! Ha det med dig i din uppfostran.

Om du gillade det här inlägget, tryck gärna på hjärtat här nedan 
#1 - Engsir

Håller helt med dig!

Svar:
evanesse.se