Isgata och lekar för de små
När vi var ute och gick förut, jag och Milton, så var jag inte alls beredd på att det dels skulle vara så kallt som det var, men absolut inte att det skulle vara isgata. Jag hade på mig gympadojor och sulan på dem var inte bästa kompis med isen jag gick på och jag höll på att ramla flera gånger, haha. Eller nej det är inte roligt, det kan gå illa! Men förutom att det var kallt, så var solen framme och det kändes skönt att promenera.

Miltons favoritsyssla just nu är att sitta på madrassen som vi lagt på golvet. Han tycker det är jätteroligt att böja sig fram och tillbaka, åt sidor och alla möjliga håll för att nå sina leksaker, och det kan han sysselsätta sig med ganska länge. Han är så himlans mysig också, helt plötsligt sitter han bara där och tittar på mig - oss beroende på vem som leker med honom - i väntan på att man ska titta tillbaka och då bjuds på man på ett underbart leende. Underbara unge! 

I eftermiddag väntas besök av svärmor. Säger man så förresten även om vi inte är gifta? Ja men det låter i alla fall bra.


Tillbaka till vardagen och lite sömn
Hej på er,
Idag var det tillbaka till vardagen som gällde för de två större barnen vilket innebar skola och att gå upp tidigt imorse. Jag är imponerad för det var inga problem att somna- eller komma upp i tid för någon av dem, 8åringen var till och med pirrig i magen som hon uttryckte det. Ja ingen skola på tre veckor gör nog att man längtar tillbaka, om inte annat till kompisarna.

Någon - eller några kanske jag ska säga - har dock sovit dåligt! Jag vet inte hur många gånger jag vaknade inatt av att Milton ville amma och för att han verkade sova oroligt. Så är det ju under olika perioder i deras utvecklingsfaser, och imorse var jag inte pigg kan jag lova. Så här hemma går en trött mamma och en trött son och gör ingenting. Eller jo, när jag är så där trött då får jag för mig att fixa, rensa och städa överallt - som i vårt städförråd. Jag tänkte att jag skulle vila varje gång Milton gjorde det nu under dagen, men han somnade till för enbart 25 minuter och då ville jag ju passa på att fixa iordning mig lite. Han ska snart få lite lunch och vid nästa nana-pass tror jag att jag joinar honom.

Något jag har funderat på och som gör mig lite förvånad är när personer inte svarar på mail, sms eller vad det nu må vara. Allra helst om det är dem själva som har ställt en fråga ifrån början, men oavsett - hur svårt är det att höra av sig? Jag lägger tyvärr alldeles för mycket fokus på sådant här, speciellt om det händer flera gånger under en kort period. Jag undrar ju om jag har gjort något fel (?) men om det nu är så, varför säger man inte det då? Jag själv skulle nämligen aldrig göra så, är det något så säger jag det. Men jag släpper det nu!

Här är en bild på min äldsta och min yngsta. Tänk att det är nästan 15 år dem emellan, mina fina 

Flera barn tätt i följd
När jag satt här för en stund sedan och ammade Milton så slog det mig hur stora mina barn har blivit. Jag vet ju att de är 8- respektive 15 år (och lilleplutten på snart 8 månader) men det är först när man stannar upp och betraktar som man förstår.

8åringen kom ner efter sin dusch förut, tog fram en kastrull och fyllde den med vatten. Därefter lade hon i nudlar och satte sedan på plattan för att koka dem. Tänk att hon är så stor att hon fixar med det själv? Och den stora, han sköter skolan - med bra betyg - och är trevlig och hjälpsam. Vi ska, som exempel laga mat tillsammans alldeles strax. Jag är lyckligt lottad som har dessa fantastiska barn. 

Jag tycker det är lyxigt och för mig passar det perfekt att ha många år emellan barnen, för att ha flera stycken tätt i följd är inte min grej, och hur hinner man med undrar jag? Imponerande! Jag hade antagligen inte hunnit raka benen, klä på mig eller ens kommit utanför dörrarna. Men allt är ju det rätta för var och en, jag - liksom du som kanske har flera barn i samma åldrar - vet ju inget annat. Jag tror också att allt har sina fördelar, som att de samma åldrar kan leka med varandra på ett annat sätt, medan jag känner att jag kan fokusera på olika saker. Mina barn har olika behov eftersom det som sagt skiljer några år emellan dem.


Den här lille godingen, mammas lille lille prins. Han är alldeles underbar, glad och mysig. Han blir 8 månader om en dryg vecka och tänk så han utvecklas. Det kommer ord som "dä dä" (som där) och så sitter han stadigt sedan ett tag tillbaka, helt på egen hand och lutar sig fram efter saker. Han har ännu inte visat intresse för att krypa, men det gjorde aldrig hans storebror heller utan han hoppade fram på rumpan för att en dag ställa sig upp och slutligen gå. Kanske kommer Milton göra likadant? 

Han äter jättebra och då helst pappas hemlagade mat, hehe. Jag testade att ge burkmat förut men eftersom han blev serverad en mumsig med lax, potatis och annat gott igår, spottade han ut det mesta av det andra idag. Det fick bli lite katrinplommonpuré, banan och äpple. I eftermiddag ska det lagas ny barnmat.

Jag är oerhört tacksam för mina fina bästa tre, och så min stora kärlek förstås! ♥